Jävla skit dag.

Jag borde ha förstått att denna dagen inte skulle sluta bra då den inte började speciellt bra... Den började med att jag vaknade på morgonen av en dröm.. Blast from the past... Jobbigt... Fick mig å börja grubbla över det..

Men sen flöt dagen på som vanligt. Alice var glad å vi lekte å hon sov bra, inga konstigheter. En mycket god vän till mig skulle komma förbi framåt kvällen. Oscar. Vi har inte träffat varandra på MÅNADER! å han vill hälsa på Alice å mig så klart å snacka lite skit. 

Alice hade inte sovit så bra innan han kom, endast 15 min... så hon var trött när han kom... Så Oscar som varit så fin å handlat med tacos började laga maten medan jag la Alice. Efter ca 15 min sov hon. Trodde jag.... Så jag, in igen å försökte lägga henne.. Denna gång tog de tid.. Nu var hon ju övertött.. Å för er som vet är det inte lätt att lägga en övertrött bebis......... Efter lite skrik somnade hon.. Så jag gick ut till Oscar som var färdig med maten. Han hade även diskat all min disk?! Hahaha så gulligt av honom. I alla fall, vi började äta å "catch up". SÅ KUL! Meeeeeeeen efter 15 min vaknar Alice å är hungrig. 

Inge mer med de. Jag tog upp henne å började mata henne. Efter typ 3 min började hon fäkta med armarna å gny.. Tillslut började hon skrika som bara den. Yey.... Magknip.......... Stackars älsklingen skrek i 45 min. Sen hade jag inte samvete å låta Oscar vara kvar å vänta längre. Så jag gick ut till honom igen, stoooorbölandes.. Visst, så är det, barn får magknip, vissa värre än andra. Alice har fått det 1-2 ggr efter hennes period då hon ALLTID hade ont i magen. Den perioden gick över för ungefär en månad sen. Men som sagt, sedan dess har hon haft de kanske 1-2 ggr... Men SÅKLART ska hon få de nu när jag ska träffa min vän jag inte träffat på så länge, som kört ända från Kivik...

Skjut mig i huvet..

Hela situationen blev rent ut sagt BAJS! Jag var så ledsen å tårarna bara rann.. Några tårar var för min stackars Alice som hade så ont, några var för att jag var tvungen att boka om med Oscar.. 

Visst, såhär kan det vara, men fan va jobbigt det är när det väl händer.

Visst är det helt fantastiskt underbart att vara mamma, men jag ska vara ärlig, då jag tycker inte många mamma-bloggare som är det eller skriver om det, det ÄR jobbigt att vara mamma också. Det är inte alltid "en dans på rosor". Jag tror heller inte att alla har ungar som skrattar å ler dagarna i enda utan några som helst problem. Visst finns de säkert många, men långt ifrån alla..

Jag har sagt de förr å säger det igen, man kan inte ställa några krav på en snart 2,5 månaders bebis... Det är liksom som det är, gilla läget å göra de bästa av det. Men tyvärr är det väldigt jobbigt ibland, att bara "gilla läget", boka om å säga hejdå. 

Här är en liten film på när mitt hjärta är glad å lycklig. Mammas älskling.