Nu är möblerna på plats! Underbart! Hallen är äntligen färdig! Stor, luftig och vacker!
Tänkte visa lite bilder på det som är klart...
Hallen! (Den översta har ni säkert sätt)
Vart så bra med den STORA byrån med massor av plats!
Bilder på vardagsrummet kommer när det är färdigt. Soffan är på plats, men där behövs lite färgglada kuddar och lite annat. Bilder kommer..!
____________________________________________________________________
Mamma har varit i farten! Här har hon bland annat stickat en mössa, halsduk och ett par sockar till bebisen. Hon har även sytt en fin väska där man kan ha gosedjur eller annat. Lakan, påslakan och massa annat smått och gott =)
Hon har även stickat en helt fantastiskt in ullfilt till bebisen som vi ska ha i vagnen sen. Grön och vit-randig =) MYS!
13 Veckor kvar till BF! Shit.. Känns inte som jag varit gravid så länge ändå. Det var inte förrän ultraljudet i vecka 18 jag verkligen förstod, i alla fall lite mer, att man verkligen var gravid och det blev mer verkligt. Och det är ju 10 veckor sedan. Det var ju runt vecka 18 man kunde se att det var något på gång också. Sedan i vecka 23 kände jag bebisen ordentligt, riktiga sparkar. Då blev det ju ÄNNU mer verkligt. Men de första 18 veckorna kändes, jag vet inte. konstigt. Underbart konstiga. Man visste att man var gravid, men man kände sig inte så gravid. (Förutom hormonerna och viktuppgången haha)
Nu går jag in i vecka 28 och har gått 27 hela veckor.
Nu är det helt underbart, känna sparkar under hela dagarna, vissa mysiga, vissa lite läskiga då bebisen kan få till rejäla sparkar som kan göra ont ibland. Speciellt när den sparkar på blåsan och lungorna och revbenen. Då kan det bli lite obehagligt. Men samtidigt känns det bra att den rör sig, för då vet jag att den lilla mår bra <3
Känner mig lugnare nu än vanligt. Har mer tålamod (tycker jag själv i alla fall) Haha! Var sak får ta sin tid och jag stressar mycket mindre och känner mig väldigt lugn och harmonisk. Visst, jag orkar ju inte lika mycket som innan, men detta känns annorlunda. Bra annorlunda.
Ja, eller så har jag bara blivit lat...
Hade inte klarat detta utan min fantastiska Joakim <3
Han hjälper mig och ställer upp för mig, på alla sätt och vis. Han är en underbart, fantastisk stöttepelare när jag inte mår bra, har ont i ryggen eller är trött. Han kommer garanterat bli världens bästa pappa!
Vi pratar mycket om bebisen och jag älskar när han berättar hur mycket man längtar efter den lilla.
(Älskar dig Joakim)
Ibland känner jag (tror jag) ryggen på bebisen på ena sidan magen. Då stryker jag min hand över magen, på bebisens rygg, och då lugnar den sig med sina sparkar. <3
Något annat som är mysigt är när bebisen sparkar och man puffar tillbaka lite lätt på magen och man får en spark tillbaka. Kommunikation mellan mamma, pappa och bebis. Wow.. Hur häftigt är inte det?!