Längtan?

Just nu, denna dag, denna vecka, månad händer de mycket. Jag är magsjuk, Alice och Jocke är även dom dåliga, skolan är KAOS, vi flyttar snart, det måste städas å grejas och jag vet inte vad.... Men också mycket positivt. Jag blir faster i sommar. En av mina bästa vänners syster fick för några timmar sedan sin första son. En väninna ska ha i maj. Ja å för att inte tala om alla kändisar! Haha! Kim Kardashian, Sofi Fahrman, Malin Åkerman, Fergie och å Kate Middleton.. Babyboom vart jag än vänder mig!!!
Så jag får höra (och läsa) om ultraljud, fladder, första sparkar, värkar, se bilder på fina magar, höra ord om längtan efter bebisen, höra planer på inköp, namn med mera.. Detta får mig att sakna min graviditet något enormt! Eller kanske en längtan efter en ny...? Att gå å bära sitt barn är ett av de få upplevelser i mitt liv som varit så underbart! Alla känslor som kommer till en.. Det går inte att beskriva. Att gå å klappa magen, smeka den, sjunga för bebisen där inne, prata med den, spela musik, tänka på vem som ligger där inne.. Vem kan det vara? Hur kommer h*n vara? Hur kommer det bli? Men hur det än blir och vem h*n än är som väl kommer ut så älskar man detta lilla knyte med en sån enorm kärlek som man inte trott var möjlig eller ens fanns i detta universum. Den känslan är så enorm. Så otrolig. Kan ni förstå om jag blir sugen på en till?!!! Men som sagt. Vi ska vänta ett tag till. Men längta får man ju göra! Men visst blir man sugen igen när alla runt omkring än pratar bebisar, är gravida och vaggar runt med sina stora, runda, vackra magar, stolta! Men hur mycket dom än klagar på att dom inte kan sova, hur mycket dom gått upp i vikt, hur jobbigt å tungt det är, hur svullna fötter dom har osv. så tänker jag ändå; jag vill också!
Det är något mycket speciellt att gå igenom en graviditet. Den längtan som byggs upp under 9 månader, nästan ett år! Men efteråt förstår man inte vart tiden tog vägen!?

Självklart slår ju inget i världen att ha sin lilla plutt hos sig och se henne utvecklas och växa som människa och person och känna denna enorma kärlek. Men om man nu skulle bortse från de, å bara fokusera på graviditeten... Oj vad jag saknar den...