Vaccination nr 2

Stackars min lilla lilla flicka...
Usch, jag mådde dåligt innan den första vaccinationen, man visste ju inte hur hon skulle reagera..
Jodå, vid 3 månaders vaccinationen vart hon ledsen.. Det var fruktansvärt jobbigt.. Sitta där med henne i knät å hålla fast hennes ben medans hon får sin spruta... Inte nog med de, det är TVÅ sprutor i vardera ben... Fruktansvärt... Man känner sig som världens sämsta mamma.... Fy fan säger jag bara..
Å så var det dags för påfyllning idag.. Två sprutor i vardera ben.. Av någon anledning kändes det mer hemskt nu.. Kanske för att jag älskar henne mer för varje dag som går, kanske för att jag lär känna henne mer å mer... Jag vet inte men det kändes bara extra hemskt...
Stackars mammas lilla flicka... Nålen är ju inte nådig.... Hon skrek och skrek och det skar i mitt hjärta...
Och så nästa spruta...
Mitt hjärta gick sönder...
Jag tror det är svårt att förstå om man själv inte har egna barn..
Dock tror jag att sprutan och allt runt omkring är 100 ggr värre för föräldrarna än för barnet.. Haha! Alice slutade skrika så fort hon fått kläder på sig och jag tagit upp henne i min famn..
Nu är vi hemma igen, hela lilla familjen. Joakim ligger å sover här bredvid mig och Alice i sin säng bredvid mig. Mammas älskade lilla bebis...
Och jag ligger här med dåligt samvete...