1 december. Vart tar tiden väg någonstans?! Min lilla ploppa har blivit så stor! En liten personlighet börjar växa fram hos Lillan. Tror minsann att Alice kommer bli en bestämd liten dam! Hehe!
Det känns som min lilla har funnits här alltid. Att hon alltid funnits i min närhet, i mitt liv. Mitt gamla liv känns så långt bort. Inte för att det var något fel på de innan men det känns mer helt nu på något sätt.
Kärlek som jag visste innan är ingenting emot för det jag känner för detta lilla pyre. Hon är de absolut finaste, de mest dyrbara å älskade jag har. Å självklart min man, Joakim! Vad vore jag utan dig min älskade?
Ja, å min mamma så klart?! Vad skulle jag göra utan min "akutmottagningen-flygelvägen-Lund-mamma"? Hon som alltid ställer upp, alltid finns där. Hon kan inte bli en bättre förebild för mig. Dagen till ära har faktiskt spenderats med 2 av dessa underbara människor, Alice å Lena. Alice har busat med sin mormor å myst med sin mamma. Imorgon blir de häng vid kyrkan där dem ska sälja massa fint från Tanzania! Handdukar, halsband, korgar med mera! Längtar! Hoppas jag hittar något fint!
Trevlig kväll på er!



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar