Efter förlossningen...

Fun facts! 
Min upplevelse av graviditeten var fantastik! Den var så mysig, men samtidigt väldigt påfrestande i slutet.. Men allt som allt var det en väldigt positiv erfarenhet och helt galet underbar! Jag var ALLTID påläst. Jag visste vad man skulle äta, inte äta, vad man borde göra och inte göra, hur man kunde må, vad som hände med kroppen under de olika månaderna samt med bebisen dag för dag. PÅLÄST var ordet! Jag visste ALLT och lite till! Vilket även gjorde graviditeten jobbig ibland. Google är inte alltid ens bästa vän....MEN... to the point.... Man är så jäkla påläst om allt under graviditeten och de flesta är också påläst om hur det kan vara när barnet väl kommer, kolik, amning, osv osv osv... MEEEEEEEEEEN..... Min kropp då? Min kropp efter förlossningen... NÄ! Ingen nämnde om den... Nej nej nej... WAIT AND SEE MY FRIEND.... WAIT AND SEE...........
Nä... Så nu tänkte jag vara snäll å berätta för er som inte vet vad som händer med kroppen efter förlossningen, så ni slipper denna MAJOR chock som jag fick... hähä...

Ja, ska vi göra en FIN "liten" lista kanske?


- Kissa? Jajo... Det känns ungefär som någon gör 1000 nålar på ditt underliv! Jag stod i duschen och grät varje gång jag kissade. Jag skakade och grät så fruktansvärt ont de gjorde.... Det höll i i ca 10-14 dagar efter förlossningen.. Det hemska är också att du kissar oftare efter förlossningen pga att kroppen har mycket vätska i sig fortfarande... Plus att du ska dricka massor om du ammar... Yey.....


- Gå? Jajo.. I början kunde jag vara uppe i 5 min sen kunde jag inte gå längre. Det gjorde så fruktansvärt ont! Jag kunde heller inte sitta.. Så här hade jag de de första 10 dagarna ungefär. 


- Eftervärkar... Kan man känna av. Inte säkert om du är förstföderska. Jag kände dock av dem... 


- Blod i FLODER..... Ja, blöder gör man.. EN HEL DEL! Trodde fan jag skulle tömma hela min kropp på blod... Detta pågår fortfarande, dock inte lika mycket... Håller på i ca 2 månader.... Heja...


- Amningen... Ja den fungerar ju inte alltid "som den ska". Det kan ta 14 dagar upp till en månad innan mjölken regleras efter barnets behov, ibland längre.... Sjukt jobbigt för mig i början då Alice inte ville ta bröstet och produktionen kom inte igång... Det blev att pumpa, ge ersättning samt amma med amningsnapp.... JEVLA MÖG rent ut sagt... Men nu äntligen har mjölkproduktionen kommit igång så nu slipper vi allt klydd med pumpa och värma ersättning osv... Dock är amningsnappen kvar. Men den kan jag leva med! SÅ SKÖNT att amningen äntligen fungerar. Det bästa till min docka! <3 Det bästa är att INTE GE UPP för fort med amningen. Kämpa på om man verkligen vill amma! Jag ville de å gav mig fan på att det skulle fungera!



- Hormonerna... Jepp... De tar inte slut bara för att man inte är gravid längre (känns konstigt att säga de.. Jag är inte gravid längre... nästan lite sorgligt...). Humöret går upp och ner, speciellt eftersom du inte får sova som vanligt heller. Men detta är fullt naturligt! Så räkna med humörsvängningar ett tag till.


- Tredjedagsgråten. Japp... Du hörde rätt! Efter ca 3 dagar går man in i en svacka.. Man gråter och gråter och gråter.Under förlossningen producerar kroppen endorfiner och oxytocin som ger en avslappnande effekt. När effekten avtar kan det komma ett bakslag. Tredjedagsgråten går över på några dagar.- Sömn. Ja, det visste man kanske redan att sömnen kommer inte bli den samma igen. Lillan sov bra under de första 10 dagarna. Sov 3-4 timmar sen åt hon. jätteskönt! Jag och Jocke hade MASSOR av tid för oss själva och varandra. Vi titta på film, myste, lagade mat osv osv. Sen fick Lillan ont i magen.... Då vart de andra bullar... Stackarn... <3 

 

 Ja, det finns massor mer att berätta vad som händer med kroppen och hur det nya livet påverkar än. (Sen är det ju inte lika för alla med alla dessa saker jag räknat upp. Det är bara allmänt. Vissa har mer eller mindre ont än andra osv). Men hur mycket jag än gråter, hur lite jag får sova, hur ont de gjorde att göra sina behov så är det HELT KLART VÄRT DET. Känslan av att vara mamma är OBESKRIVLIG och jag älskar det! Och jag är SÅ imponerad av kroppen hur den pallar med allt! Bära ett barn i 9 månader, föda, orka med ALLT utan en natts blund. Galet. Helt fantastiskt! 

Nu är Alice 3 veckor och man börjar komma in i rutinerna. Vi börjar lära känna varandra, Lillan och vi. Det mesta "dåliga" har gått över. Nu är det mest sömnen som är lite knas. Men det kommer den vara ett BRA tag, å det hade jag räknat med ;) 


Hoppas jag inte skrämt någon nu.... hehe... Jag kände mest att jag hade velat veta detta innan, så man var beredd på det. Kanske andra varit helt medveten om allt detta och det är jag som blivit dåligt informerad eller så... Dont know... Det ÄR jobbigt i början. PUNKT. Jag tänker inte ljuga om det. Tror inte det är många som glider på ett bananskal de första veckorna utan smärta, har en massa sömn och är hur glad som helst. (kanske finns någon, dock ingen jag känner....) Men det ÄR också helt galet, fantastiskt, så sjukt himla underbart! 
Och du kommer ÄLSKA det! Precis som jag! <3